Hon tittade runt i rummet, och på golvet stod den lilla konsolen.
Hon skrek till.
"Hur har den kommit hit?"
Hon tittade bredvid sig.
Ingen Moo.
"Han måste ha åkt till jobbet."
Hon tog konsolen och gick ut.
När hon ställt den på vardagsrums bordet gick hon för att kolla till Peach.
Peach låg inte i spjälsängen.
"Just det, jag glömde lägga ner henne där igårkväll!"
- Peach! ropade hon.
Hon tittade runt men såg ingen.
Sen hörde hon små bebisläten från baksidan.
Lala sprang ut för att kolla.
Där satt den lilla persikan och lekte i snön.
- Kom här nu lillen, sa Lala och lyfte upp henne.
- Du kan inte bara sticka på det viset.
Peach tittade oförstående på henne.
- Kom så går vi in, sa Lala istället.
Eftersom Peach blev helt bortglömd föregående dag, var det inte mer än rätt att hon fick lite extra uppmärksamhet nu.
Det såg Lala som ett perfekt tillfälle för att öva på att gå.
När de övat en stund, och Peach började få kläm på det, kände Lala hur illa hon luktade.
Hon gick in till badrummet och tog en snabb dusch.
När hon kom ut från duschen stod den lilla konsolen och iakttog henne igen.
Hon skrek.
"Jag vet att den inte stod här innan!"
Hon sprang ut, ut ur huset.
Hon doppade huvudet i snön och gick in igen.
När hon kom in i badrummet igen för att hämta konsolen, var den inte där.
Hon gick ut, och såg Peach sitta och leka med den i hallen.
"Vad är det här egentligen!?"
Lala tog konsolen och satte tillbaka den.
Peach kröp fram och satte sig vid soffan.
Lala tittade noga på konsolen.
Till slut tog hon upp fjärrkontrollen och började spela.
Peach kunde inte slita blicken från den lilla konsolen.
Vad är den egentligen?
Hur kan den röra sig?
Varför rörde den sig inte nu?
Frågorna var många, och hur man ska få svar på såna frågor var upp till Lala att ta reda på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar