- Marabou jag går nu! sa hon.
Sen gick hon bort mot festivalen.
Hon hade med sig sina akrobatkläder, så att hon kunde uppträda utan att drunkna i förolämpningar.
Men när hon kom dit var det något annat som fångade hennes uppmärksamhet.
En kille kom fram och pratade med henne, och han verkade inte bry sig ett dugg om att hon var gul.
Dessutom verkade han vara inriktad på lite mer än vänskap.
Han presenterade sig som Tony Branson.
Han var trevlig.
Han skämtade, flörtade, och gjorde lite allt möjligt.
Sen tog han det stora steget att erkänna att han var attraherad av henne.
- Jag kanske går för fort fram, men jag gillar verkligen dig, sa han.
- Vill du bli min flickvän?
Hon visste inte vad hon skulle svara.
Hon ville gärna vara med honom, han hade ju varit så snäll mot henne, men var det inte för tidigt?
När han inte fick något svar började han gå mot sin bil.
Hon hejdade honom.
- Jag vill gärna vara din flickvän, sa hon med ett leende.
- Toppen! Vill du komma och äta middag hos mig ikväll?
- Gärna det, sa Lala.
Sen åkte han hem.
Hon var så full av energi att hon bara ville springa runt.
Istället tog hon på sina kläder och uppträdde för dricks.
Ingen kom och tittade på, men det spelade ingen roll.
Hon var så fokuserad på den kommande middagen.
Hon bestämde sig för att packa ihop sina saker och åka hem.
När hon var hemma valde hon noga ut vilka kläder hon skulle ha bland de få plagg hon ägde.
Tillslut valde hon en gul klänning.
Sedan valde hon omsorgsfullt vilka accessoarer hon skulle ha.
Till sist fixade hon sminket.
När hon kände sig redo åkte hon hem till Tony.
- Wow, vad fin du är! sa han.
- Tack, jag gillar att göra intryck, sa Lala skämtsamt.
De åt middag, pratade, och hade trevligt.
När det till slut var dags att gå sa Lala:
- Jag hade jättetrevligt, jag hoppas vi ses igen snart.
- Kan du inte sova över? frågade Tony.
- Det gör jag gärna! sa Lala glatt.
Hon fick sova i gästrummet.
Hon vaknade mitt i natten, och behövde gå på toaletten.
Hon tassade ut i hallen.
När hon gick förbi köket såg hon ett rosa kuvert i en öppen låda.
Hon sa till sig själv att inte kolla, men hon kunde inte styra sina fötter.
Nyfikenheten tog överhanden och hon tog upp pappret och kuvertet ur lådan.
På kuvertet stod det:
Till högkvarteret:
Den nya varelsen.
Lala blev alldeles kall inombords.
Hon tittade på pappret.
Han hade skrivit ner allt hon hade berättat om sig själv!
Han var inget mer än en idiot som blivit inhyrd för att ta reda på mer om henne!
Hon blev ursinnig.
På pappret skrev hon:
Det verkar som en intressant person // Lala.
Sen sprang hon ut, trots att det var bäckmörkt ute.
Hon var så arg att hon inte kunde koncentrera sig.
Hon visste inte vart hon skulle, eller var hon var.
Det sista hon såg innan allt blev svart var en lysande häst, på väg i full galopp mot henne...
Till högkvarteret:
Den nya varelsen.
Lala blev alldeles kall inombords.
Hon tittade på pappret.
Han hade skrivit ner allt hon hade berättat om sig själv!
Han var inget mer än en idiot som blivit inhyrd för att ta reda på mer om henne!
Hon blev ursinnig.
På pappret skrev hon:
Det verkar som en intressant person // Lala.
Sen sprang hon ut, trots att det var bäckmörkt ute.
Hon var så arg att hon inte kunde koncentrera sig.
Hon visste inte vart hon skulle, eller var hon var.
Det sista hon såg innan allt blev svart var en lysande häst, på väg i full galopp mot henne...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar