Det gick ett par dagar. Fudges frånvaro märktes tydligt, men ingen var värst orolig. Hon måste ha gått tillbaka till dit hon kom ifrån, tänkte de.
Dock hade Angel tankarna på allt möjligt. Hon kände sig obekväm när hon var tillsammans med Sei, nästan lite skyldig, men hon visste inte varför. Hon satt i trädgården för att undvika honom. Hon tänkte på sitt förflutna, allt hon inte kunde komma ihåg. Hon tänkte på allting möjligt. Känslorna överväldigade henne, och hon satt i timmar och stirrade ut över havet.
Azai i sin tur, tänkte också. Han var sur på Angel för att hon övergivit honom för den där gröne snubben. Han undvek henne bäst han kunde, men han kunde inte sluta tänka på den gamla tiden. När han och Angel sprang runt tillsammans och inte hade några bekymmer i världen. Så som riktiga tigrar gör.
Bamboo var ständigt orolig över Alexandro, men försökte fortsätta med vardagen. Tanken hade slagit honom, och förmodligen var det så, att Alexandro lämnat honom. Utan ett ord, bara stuckit iväg. Det gjorde Bamboo upprörd, men han försökte intala sig att det inte var så. Något annat måste ha hänt.
Vardagen flöt på. Inget extraordinärt hände i familjens annars så fartfyllda liv. Det enda märkliga var väl den där gula, konstigt självlysande hästen som hade börjat springa runt på stadens gator...
