Fudge gick hemåt igen. Hon var glad efter en dag med äventyr.
Hon gick och studerade den vackra trädgården, som måste tillhöra en oerhört snobbig familj. Hade man tjusig trädgård och lyxiga hus så var man snobbig, så mycket visste Fudge.
Hon var tvungen att slita blicken från trädgården när vägen som ledde hem svängde.
Hon följde vägen, och gick faktiskt riktigt rätt, men hon kom ändå riktigt fel. Men det var inga sura miner. Fudge glömde snabbt bort att hon skulle vara någon helt annanstans och började fiska istället. Hon märkte inte ens varelsen som stod och knaprade blommor bland buskarna.
Den upptäckte Fudge, som stod och gnolade högljutt på en förfärlig sång, och gick fram till henne.
- En hundvalp! utbrast Fudge förtjust när hon fick syn på varelsen.
- Hejsan lille du, sa hon förundrat.
- Du var mig en stor hundvalp, sa hon sen skeptiskt.
"Hundvalpen" tittade oförstående på henne.
- Du måste vara hungrig! sa Fudge och glömde bort igen att hundvalpar inte var så stora.
- Stanna där, jag ska hämta lite hundgodis till dig, det har de i överflöd där jag bor.
Hon började vanka tillbaka hemåt (i helt fel riktning) för att hämta hundgodis.
"Hundvalpen" somnade där han stod, i väntan på Fudge.
Fudge å andra sidan, fortsatte att glatt promenera, fortfarande åt fel håll.
