måndag 11 februari 2013

Kapitel 4

När Lala vaknade stod Marabou och tittade på henne.
På marken hade han skrivit Vad hände? 
Lala berättade allt för honom.
Om hur snäll och rar Tony hade varit.
Hur trevligt de hade haft, och hur bra hon trivdes med honom.
Sen berättade hon också om vad hon hade hittat i hans kök.
När hon berättat klart brast hon i gråt.
"Hur kan man göra så?" tänkte hon.



Solen började gå upp.
Marabou skrapade i marken.
Kom, stod det efter en liten stund.
Lala hoppade upp på Marabous rygg, och han började gå.


Han gick en stund, och sen kom de fram till en skog.
- Ska vi verkligen in där? frågade Lala osäkert.
Marabou nickade, och fortsatte in i skogen.
De närmade sig en glänta.
Marabou ökade farten lite.
När de kom fram blev Lala helt överrumplad.
- Vad vackert det är, sa Lala
Marabou skrapade i marken.
Hemlighet, stod det.
Lala nickade.
Det var hans hemlighet, deras hemlighet.
- Är det hit du går om du är ledsen? frågade Lala.
Marabou nickade.
Blir glad, stod det.
- Ja, man blir glad, sa Lala.



Efter att ha varit i gläntan hade Lala otroligt mycket energi.
"Perfekt tillfälle att träna lite" tänkte Lala.
Hon packade sina träningskläder och stack till gymmet.
Men där stötte hon på någon som hon verkligen inte ville träffa.
Han stod borta vid löpbanden och kollade på en tjock kvinna som trillade gång på gång.
Lala kunde inte hindra sig från att gå rakt fram till honom.
Hon ställde sig precis bakom honom.
- Hejsan, sa hon så lugnt hon kunde.
Han svängde hastigt runt.
När han såg Lala ryggade han tillbaka.
- Jag har en sak du kan skriva på ditt lilla papper, sa hon mindre lugnt.
- Du kan skriva att jag inte gillar folk som ljuger för mig!


Hon lyfte handen och smällde till honom.
Han öppnade munnen.
- De gav mig pengar, sa han.
- Jaså!
- Och vilka är de?
- Det får jag inte säga.
Lala slog till honom en gång till.
- Staten! De vill veta mer om dig! Okej!
Lala var nöjd med sig själv.
Hon gav honom en till smäll för att visa hur mycket hon hatade honom.
Men då lyfte han handen och slog till henne också.
Sen var slagsmålet i full gång.


Efter en liten stund stod Lala och tittade ner på Tony som låg på golvet.
Han reste sig snabbt och sprang ut.
"Där fick han" tänkte Lala.
Sen bytte hon om och började springa.
Hon sprang och sprang.
"Vad är det för fel på staten egentligen?" tänkte Lala.
" Det får jag se till att ta reda på"...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar