Det var väldigt tidigt.
Moo sov fortfarande.
Hon tyckte inte att det var lönt att försöka somna om, så hon gick upp.
Peach sov också.
"Och nu då?" tänkte Lala.
Hon tittade ut genom fönstet.
"Snö!"
Hon såg ut på de små flingorna som flög omkring.
Det var årets första snö.
"Det är så vackert" tänkte Lala.
Hon skyndade sig att dra på sina ytterkläder och gick ut.
Moo vaknade av dörren som stängdes.
Där ute stod Lala och funderade på vad hon skulle göra.
Då fick hon en idé.
Hon sprang bort till stranden, och lika kvickt som de åkte på, åkte ytterkläderna av igen.
Hon hoppade i det iskalla vattnet.
Moo hade precis kommit ut för att kolla vad Lala höll på med när han såg henne simma omkring i havet.
Han sprang bort till stranden.
- Är du helt från vettet!? skrek han.
- Nej, jag badar inte av svettet! skrek Lala till svar.
- Kom upp! skrek Moo.
- Vilket gupp!?
- Jag sa kom upp!!!
- Jaha! sa Lala och simmade in mot stranden.
När hon kom fram fick hon en rejäl utskällning.
- Du kunde ha frusit ihjäl!
Lala bara himlade med ögonen och gick tillbaka.
- Gå du in, jag stannar och övar på akrobatgrejer, sa Lala.
- Okej då, sa Moo.
Lala satte på sin dräkt och började öva.
Hon började få kläm på mimningen.
Sen fick hon för sig att hon skulle lägga sig ner i snön.
Hon la sig bara ner, med huvudet djupt nere i snön.
Moo, som höll på att laga diskmaskinen, kollade ut för att se så att hans fru inte gjorde något dumt.
När han såg henne ligga begravd i snön skyndade han sig ut.
- Vad håller du på med!? skrek han.
- Får man inte ta en tupplur eller? muttrade Lala.
- Jag tror att du har fått tillräckligt med snö för idag, sa han och tog med henne in.
Hon satte sig i soffan, och Moo fortsatte att laga diskmaskinen.
Plötsligt fick han en kraftig stöt.
- Moo! skrek Lala och sprang fram till honom.
- Moo svara!!
Han låg orörlig på golvet.
Tårarna rann från Lalas kinder.
- Moo!!
Han försvann sakta från golvet, och bredvid Lala började ett spöke visa sig.
- Moo.. sa hon tyst och försökte röra vid honom.
Men hennes hand gled rakt igenom honom.
Liemannen kom från ingenstans, och tittade noga på Moo.
- Människa! Din otur roar mig, så jag tänker låta dig stanna kvar i detta patetiska liv! sa Liemannen.
Moo blev som vanligt och Liemannen försvann.
Lala kramade honom så hårt hon kunde.
- Lova mig en sak, sa hon.
- Vadå? frågade Moo, som var väldigt omskakad av att ha sett döden i vitögat.
- Försök aldrig någonsin laga nånting igen!
Efter att ha gett sitt löfte till Lala gick han för att sova.
Man blir ganska trött av att dö.
Lala satte sig i soffan och började spela lite tvspel.
Hon kollade på den lilla figuren som var konsolen.
"Vad söt den är" tänkte Lala.
Hon spelade väldigt länge.
Efter två timmar insåg hon hur länge hon hade suttit där.
Hon stängde av, och fortsatte kolla på konsolen.
"Det här är ju beroendeframkallande" tänkte hon.
Peach kröp fram till henne.
- Hej lilla vän, sa Lala och plockade upp henne.
- Onej! utbrast hon.
I all uppståndelse hade de glömt Peachs födelsedag.
- Grattis gumman, sa Lala och gav sin dotter en puss.
- Vi får fira dig imorgon istället, sa hon.
Lala gäspade.
- Imorgon... sa hon, och gick även hon för att sova.
Peach tittade efter henne.
Hon fick tydligen försöka ta sig in i sin säng på egen hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar