- Får du betalt för det? frågade Moo.
- Ja, det får man på alla jobb.
- Jag kanske ska hitta ett jobb, då, sa Moo.
- Bra idé, sa Lala.
Så åkte Moo in till stan för att söka jobb.
Lala tröttnade snabbt på att uppträda utan publik, och gick istället till sitt och Marabous hemliga ställe.
Sjön hade börjat frysa.
"Jag undrar hur Marabou har det" tänkte Lala.
Hon såg någonting som lyste.
"Vad är det?" tänkte hon, och gick närmare.
Det var något gult och lysande i buskarna.
När det hörde steg började det röra på sig.
Ett huvud stack fram.
- Marabou!!
Marabou gick fram till Lala, men han var inte ensam.
Lala! skrev han på marken.
Det här är Crystal!
- Hej Crystal, sa Lala.
Hon klappade Marabou.
- Jag kan inte fatta att du faktiskt är här!
- Hur har du det?
Jag är lycklig, är du?
- Ja, jag är så lycklig man kan bli.
- Jag är kär!
Marabou log, eller iallafall såg det ut som det.
Jag med, skrev han på marken.
Crystal buffade på Marabou.
Marabou tittade upp mot solen som om han försökte se nånting.
Måste gå.
- Hejdå Marabou, jag hoppas vi ses igen.
Marabou nickade, och de två enhörningarna teleporterade sig iväg.
Lala gick hemmåt igen.
Hon var lycklig, för hon visste att Marabou hade det bra.
När hon kom in var Moo inte hemma.
"Konstigt, det börjar ju bli sent".
Hon gick ut igen, och då såg hon honom.
- Hej! Var har du varit? frågade hon när han kom fram.
- Jag hittade ett jobb, och jag fick börja direkt.
- Men vad kul, vad för jobb.
- Skådespelare.
- Hur var det då?
- Det var bra, men nu är jag helt slut, där hade tydligen varit någon alien, sa han skämtsamt.
- Jag vet vad som kan få dig på bättre humör, sa Lala och kysste sin pojkvän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar