Kapitel 7

- Vakna sömntuta!! skrek Lala.

Hon hade gått upp tidigt på morgonen för att göra sig i ordning och hämta Moo.

- Vad gör du här? frågade Moo förvånat.

- Jo jag tänkte att du kanske ville ha något att göra, och kanske ville ha någon att göra det med, så här är jag.

- Men varför är du klädd så där? frågade Moo med ett skratt.

- För att vi ska till festivalen dummer!

- Okej, men jag tänker inte ha såna kläder!

De gick tillsammans bort till festivalen.
- Här är ju nästan inga grejer, sa Moo.
- Nej jag vet, de har precis plockat bort alla sommargrejer och ska sätta dit höstgrejer istället!
- Men vad är det för kul då?
- Då är det i princip inga människor här! sa Lala glatt.
Moo log.
- Men då partar vi då!
De gick runt en stund innan Lala fick blicken på gungorna.
- Kom! sa hon.
Lala satte sig och började gunga, och Moo puttade fart.
- Nu är det din tur, sa Lala efter en stund.
- Nej tack, jag kommer bara må illa.

- Gillar du inte att gunga!? sa Lala.
Hon kunde inte förstå att någon kunde ogilla att gunga, det var ju något av det bästa som fanns!
- Nej! Jag blir alldeles sjösjuk av det.
Lala blev fundersam.
Hon tittade upp mot solstolarna.
- Sisten till solstolarna är en loser! sa hon.
Men oturligt nog kom hon sist.
Moo satte sig ner.
- Ska du inte sätta dig ner loser? frågade han.
Lala satte sig ner.
- Du tjuvstartade ju, sa Lala buttert.
- Hur skulle jag kunna göra det när det var du som sa det?
Lala blev tyst.
Han måste ha fuskat på något sätt...

De låg och pratade en stund, och Lala somnade efter en liten stund.
När Moo väckte henne höll solen på att gå ner.
- Oj, vad länge jag har sovit, sa Lala.
- Nej inte särskilt länge faktiskt, men vi borde gå tillbaka nu.
De gick tillbaka.
Hemma hos Lala sa de hejdå till varandra.
- Jag hade jättekul idag, vill du kanske hänga med mig imorgon också? sa Moo.
- Det vill jag jättegärna, sa Lala glatt.

Sen gick Moo hemmåt.
- Vänta! Du kan få sova här inatt, så har du iallafall lite tak över huvudet.
Moo log mot henne.
- Tack, sa han.
Han fick låna en sovsäck av Lala, och det dröjde inte länge förrän de sov gott.