"Tänk om jag snubblar!"
Lala var väldigt nervös inför bröllopet.
Förra gången var det ingen där.
Även om det bara var två personer den här gången.
"Allting kan ju hända!"
Hon stod och förberedde sig, det var alldeles strax dags.
Lucia hade fått reda på tiden, och hon skulle ta med sin man.
De hade fixat tårta, och ett bröllopsvalv.
Allt var fixat, utom själva bröllopet.
Lucia kom fram till henne.
- Det är dags, sa hon.
De gick tillsammans bort mot platsen där allt skulle ske.
När hon såg Moo släppte all nervositet.
"Det kommer gå bra" tänkte hon.
- Vad fin du är, sa han till henne.
- Du med, sa hon.
Lucias man sa de magiska orden, och deras eviga kärlek förseglades i en kyss.
Molnen försvann och det blev väldigt ljust.
- Jag älskar dig, sa Moo.
- Och jag älskar dig!
De gick fram till tårtan.
Tillsammans skar de den första biten.
"Vi ska leva lyckliga för alltid" tänkte Lala.
"Och vi ska se hur Peach växer upp".
"Och hur hennes barn växer upp".
"Och till sist måste jag väl börja om igen".
"Men jag kommer aldrig glömma Moo, eller Peach".
"Såsom jag aldrig har glömt någon från förra gången"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar