Det var rubriken i tidningen när Lala hämtade den.
"Vad är detta?"
Hon bläddrade fram och hittade artikeln.
Igårkväll hittades en alien i stan.
Området är avspärrat och hårt bevakat.
- Vi har erfarenhet av aliens, och vet att de inte är att leka med, säger stadsministern.
Lala slog ihop tidningen.
"Jag måste träffa den här personen" tänkte Lala.
Hon visste inte var hon skulle börja leta.
Istället började hon utesluta ställen.
Mitt i staden var inte så troligt.
Att besöka alla tomter skulle ta alldeles för lång tid.
Alltså började hon leta på stranden.
Efter ett tag hittade hon det hon sökte.
Där var ingen förutom en orange kille som satt och kollade på havet.
"De har förmodligen åkt när de insett att det inte var något farligt".
Även om hon bara såg honom bakifrån syntes det att han var olycklig.
Hon gick istället hem, eftersom det snart skulle bli mörkt.
"Undrar hur Marabou har det".
"Hoppas han har det bra".
"Jag saknar honom verkligen".
Hon började gå mot deras hemliga ställe.
"Här är ju ännu finare när det är mörkt!" tänkte Lala.
Men det hon inte såg var figuren som iakttog henne från buskarna.
Det började nästan likna ett hus.
Hon hade iallafall väggar och ett tak.
Hon kröp ner i sovsäcken, och somnade bums.
Men hon hade fått en trött besökare, som förmodligen ville skydda sig från regnet, och somnade under den bit av taket som stack ut.
Nästa morgon syntes inte ett spår av besökaren, och Lala visste därför ingenting om det.
Hon gick och tog ett bad i havet för att bli av med den äckliga svättlukten.
"Ett perfekt sätt att börja dagen på" tänkte hon.
Hon såg ner på sina armar och insåg att hon höll på att bli solbränd.
"Oops".
Hon gick upp och tänkte återvända hem när hon såg den orangea typen vid strandkanten.
Hon gick sakta mot honom.
När han hörde hennes steg reste han sig upp.
- Hej, sa Lala.
- Hej...
- Jag heter Lala, vad heter du?
Han tittade ett tag på Lala innan han svarade.
- Jag heter Moo, Moo McKream.
Lala såg på Moo, namnet passade verkligen honom.
Han hade horn, och ko öron.
- Så det är du som är alienen?
- Nej! Jag är ingen alien!!!
- Jag vet, sa Lala, och gick sin väg.
Hon kände att det kanske skulle ordna sig trots allt.
Att allting skulle bli bra igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar