Ingen var på gott humör.
Det var som om en stor skugga hade lagt sig över hela staden...
... och tyngde ner allt och alla.
Trots att de visste att hon fortfarande fanns, någon annanstans, var saknaden enorm.
De visste att hon kom ihåg dem, och att hon levde igen på nytt...
... men hur kunde de veta om hon hade det bra?
Även djuren sörjde förlusten av älskade Lala.
Men ingen visste egentligen hur det hade gått till, hon skulle aldrig lämna dem utan att säga hejdå. Väl?
Peach och Tsai bestämde sig för att åka till det nybyggda zooet, för att bli lite gladare. Det var vackert och rent, trots att det var snö överallt.
Moo åkte till Lucias café för att prata med Lucia. Men Lucia var inte där.
- Var är Lucia? frågade han kassören.
- Hon jobbar inte här längre, svarade hon förbryllat.
Moo satte sig ner på en stol.
"Typiskt", tänkte han.
På zooet hade Peach och Tsai börjat gå runt och titta på alla små djur. Vargarna var ute och lekte snön. Även pandorna satt ute och tittade på zoo-besökarna.
Mer hann de aldrig se... för plötsligt var det dags för Peach att föda barn. Tsai ringde snabbt en taxi, och de åkte till sjukhuset. Tsai ringde till Moo och berättade vad som hände. Moo satt spänt och väntade på ytterligare besked, medan Tsai och Peach befann sig på sjukhuset.
Efter en stund ringde Tsai tillbaka och berättade att allt hade gått bra, och att en liten flicka vid namn Angel just nu låg i sin mammas famn. Moo sken upp. Nu var han morfar. Han var jättestolt, och han visste att Lala också var det, var hon än var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar