Peach satte sig upp.
Hon antog att han stod med ryggen mot henne eftersom att hon inte kunde se hans ögon.
- Varför sa du inget? frågade hon.
Tsai vände sig om, och Peach såg hans lysande gula ögon.
- Jag var rädd att du inte skulle tycka om mig, sa Tsai tyst.
Peach suckade.
- Jag bryr mig inte om att du är en varulv, började hon.
- Jag vill vara tillsammans med dig oavsett hur du ser ut.
Tsai tittade på henne.
Hon reste sig.
- Kom, sa hon.
- Så går vi hem.
Tsai tog hennes hand, och de gick ut ur det mörka huset.
De måste varit där nere väldigt länge, för när de kom upp var det morgon.
Mitt framför Peachs ögon förvandlades Tsai till människa igen.
Sen fortsatte de gå, tillbaka hem till Peach.
Tsai gäspade stort.
- Du är säkert jättetrött, sa Peach.
- Vi kan fråga Quara om du får vila dig i gäststugan en stund.
Tsai log mot henne.
När de var framme knackade Peach försiktigt på gäststugsdörren.
- Där är ni ju! sa Quara.
- Lala är jätteorolig.
- Quara, kan vi få vara här inne ett litet tag? frågade Peach.
Quara tittade på den utmattade Tsai.
- Okej då, men sen får ni gå direkt till Lala och berätta att ni är hemma.
De gick in och låste dörren, sen slocknade Tsai direkt.
Peach satte sig bredvid honom.
"Varför berättade han inte?" tänkte Peach.
"Skulle jag sluta gilla honom för det?"
"Eller kan det vara något annat?"
Hon tog upp sin mobil.
Varulvar sökte hon på.
Varulvar är varelser som man länge trott bara funnits i fantasin. På senare tid har varulvar hittats i mängder i b.l.a Moonlight Falls. Av många anses de som monster. Själv påstår de att det är som en sjukdom, som bara smittar genom bett. Under fullmåne tvingas varulvarna till en vargliknande skepnad. Ytterts få kan kontrollera vad de gör när de är i den skepnaden. De allra flesta glömmer bort allt, de skulle kunna döda sin egen familj om de kom i närheten.
Peach slutade läsa. Det var alltså därför.
Hon tänkte på det hon just läst.
"Moonlight Falls, var det inte där mamma bodde förra gången..."
"Mamma! Hon har vetat det här hela tiden! Det är därför hon inte har velat att jag ska umgås med Tsai!"
Hon tänkte resa sig och gå och säga det till sin mamma, men istället somnade hon.
Det var sen eftermiddag när Peach vaknade, och Tsai låg fortfarande och sov. Hon väckte honom.
- Du, Tsai, du ska veta att jag inte bryr mig om att du är en varulv, jag kommer ändå alltid älska dig.
Hon gav honom en stor kram, innan hon skulle iväg för att prata med Lala.
- Mamma! sa Peach när hon hittade Lala.
- Där är du ju! Var har du varit hela natten?
- Jag har fått reda på en väldigt viktig sak om Tsai, sa hon.
Lala spärrade upp ögonen.
- Nej, inte den saken, att han är en varulv!
Lala suckade lättat.
- Och jag vet också att du har vetat om det hela tiden.
Lala tittade skamset ner i marken.
- Varför sa du inget?
- Jag ville inte att något skulle hända dig. Dessutom hade du ändå inte förstått.
- Hur kan du veta det om du inte har testat? frågade Peach besviket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar