onsdag 18 september 2013

Kapitel 25

Lala tittade på sin dotter.
- Förlåt mig, sa hon.
- Det är ingen fara, men i framtiden kan du väl lita på att jag faktiskt förstår saker?
Tsai kom ut från gäststugan och gick mot Lala och Peach.
Lala vände sig mot Peach.
- Jag tror det är dags att ni får ett eget hus, sa Lala.
Peach sken upp.
- Menar du allvar?
Tsai kom fram och ställde sig bredvid Peach.
- Vad händer? frågade han.
- Vi ska få ett eget hus! sa Peach glatt.
Lala fortsatte.
- Men på ett villkor. Byrackorna följer med dig.
- Alla tre, sa hon och tittade på Tsai.


Peach brast i skratt.
- Absolut mamma! fick hon fram mellan skratten.
Huset byggdes på tomten, en bit bort från de båda andra husen.
Så stod de där, för första gången i sitt nya alldeles egna hus.

 
Lala tittade bort mot det nya huset på tomten.
Hon suckade.
"Vad stor hon har blivit... min lilla flicka."
Hon gick bort till planteringen.
- Nya blommor ser jag, sa hon till Quara som stod med armarna långt nere i jorden.
- Jadå, jag hade lite älvstoft som jag gav till dem, och bom. De blev superstora, sa hon med ett skratt.


Lala gick in och hjälpte Quara.
Samtidigt åkte Tsai iväg till gymmet.
Efter två timmar blev han uttråkad och bestämde sig för att åka hem.
Men på vägen ut hittade han ett gäng sprejburkar.
Han tog dem och började måla på väggen.
Han hade inte målat länge innan polisen kom.
- Visste du att det du gör är olagligt? frågade den bastanta poliskvinnan i bilen.
Tsai suckade och hoppade in i bilen.
- Du slipper undan lindrigt grabben, 1000 kr böter så får du gå.
När han betalat sin böter skjutsade poliskvinnan hem honom.
- Och kom ihåg. Jag ser allt, jag hör allt, och jag vet allt, sa hon innan hon körde iväg igen.

 
Medan Tsai varit borta hade Peach fått reda på att hon var gravid.
Hon var överlycklig över att hon skulle få ett litet barn.


Hon gick till Lala, som omedelbart såg att Peachs mage hade växt en aning. 
- Mamma, jag är gravid! sa hon.
Lalas haka föll i golvet. Sen drogs hennes mungipor upp, och ett leende spred sig över hela hennes ansikte.
Peach såg att Lala försökte hålla sig samlad.
- Vad roligt, gå och berätta det för din pappa, sa hon.


När dörren stängdes bakom Peach pustade hon ut.
Hon började dansa sin glädjedans.
- Barnbarn! Barnbarn! Jag ska få barnbarn! sjöng hon överlyckligt.


När Tsai kom hem berättade Peach nyheten för honom.
Han blev överlycklig. Så lycklig att han gav en present till Peach.


Inuti paketet fanns en bukett blommor.
För Peach betydde det jättemycket. Det betydde att de skulle vara tillsammans för evigt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar