- Vadå? viskade Peach.
- Berätta för din pappa.
Peach förstod att det var det hon var tvungen att göra, men hon ville ändå inte. Hur skulle hon säga det. Hon tog mod till sig, sen gick hon in i huset. Hon kallade på Moo och de satte sig vid köksbordet. Peach tittade allvarligt på sin far. Sen sa hon det.
- Pappa, mamma är otrogen.
Moo skrattade först, men när han insåg att det inte var ett skämt blev han knäpptyst.
- H-h-hur vet du det? fick han fram.
- Jag satt utanför och lyssnade när Quara och mamma pratade.
Moo svarade inte. Han satt och tittade på en osynlig fläck på bordet.
Sen reste han sig hastigt.
- Vad ska du göra? frågade Peach oroligt.
- Jag ska gå och prata med din mamma, sa han bestämt.
Han gick med stora steg bort till gäststugan.
När han knackade på öppnade Lala.
- Kan jag få prata med dig lite? frågade han.
- Visst, svarade Lala förvirrat.
De gick bort en bit från båda husen och sen sa Moo det.
- Lala, jag vet att du varit otrogen.
- Va!? Var har du fått det ifrån!? frågade Lala upprört.
- Peach hörde när du pratade med Quara.
- Kom här, sa hon.
Hon gick in i köket.
- Peach! Bamboo! skrek hon.
De två barnen kom in i köket.
- Sätt er ner, sa hon till alla tre.
De satte sig lydigt ner, och hon började berätta hela historian.
Om hur hon kom till Moonlight Falls, hur hon träffade Leon, hur hon fick sina barn, och till slut hur hon kom till Sunlit Tides.
Efter Lalas historia följde en lång tystnad där alla försökte smälta det hon sagt. Efter lång tid var det till slut Bamboo som tog till orda.
- Så du menar att det finns ett liv efter detta? frågade han osäkert.
Lala tittade menande på honom.
- Exakt, äntligen någon av er som fattar.
När allt var utrett kunde de fira födelsedagarna.
Både Bamboo och Ray fyllde år.
Först ut var lille Ray som blev en liten plantsim-pojke.
Han växte upp till en grön tonåring.
I all uppståndelse var det ingen som märkte att Quara smet iväg.
Men det dröjde inte länge innan Lala kom på henne utanför gäststugan.
- Vad i...
- Allt det där du berättade om Hazzlenuts växter... jag tänkte att vi kunde ha en liten trädgård här.
Lala tittade på de underliga växterna.
- Jaja, då får vi väl börja jobba lite nu, sa hon glatt.
Bamboo och Ray lekte hela dagen.
Moo läste hela dagen.
Och Peach umgicks med Tsai hela dagen.
- Det är ju din födelsedag idag... började Tsai när det började dra ihop sig till kväll.
- Och jag undrar om du kanske vill hitta på något med mig för att fira, sa han.
Peach gav honom ett stort leende.
- Det är klart jag vill!
De kom överens om en plats där de skulle träffas en timme senare, och sen gick de hem till sig för att fixa i ordning sig.
När Peach sen gick till mötesplatsen en timme senare satt Tsai redan och väntade.
Peach satte sig bredvid honom.
De hade inte kommit överens om vad de skulle göra, men Peach tyckte det räckte väl med att bara sitta där bredvid Tsai.
- Titta vad fin månen är, sa hon.
Tsai log mot henne.
Sen kom han på en sak.
- Jag är jätteledsen, men jag måste verkligen gå, sa han och reste sig.
- Va? Redan? frågade Peach chockat.
- Jag är ledsen, sa han och började springa.
Hon tittade efter honom.
"Tja, vi är ju på dejt, så han har säkert inget emot om jag följer efter."
Hon sprang efter honom.
Trots att han var snabb lyckades hon hålla en någorlunda jämn takt med honom.
När han gick in bland ett par stenar stannade Peach till och flåsade lite, sen sprang hon den sista biten fram till stenarna.
Hon såg honom gå in ett gammalt hus.
"Vad ska han in där och göra?" tänkte hon.
Hon smög försiktigt efter honom in i huset.
När hon kom in var det alldeles kolsvart.
Hon såg ingenting alls.
Efter ett tag hade hennes ögon vant sig en aning, och hon kunde urskilja två trappor.
En upp och en ner.
"Hoppas det här är rätt nu", tänkte hon, och gick ner för trappan som gick neråt.
När hon kom ner var det nästan ännu mörkare, men hon kunde se att det fanns två valv som ledde in till två ytterligare rum.
Hon valde ett av de och hoppades på att det var rätt.
Inne i rummet kunde hon inte se någonting alls.
- Tsai? ropade hon tyst.
- Åh, honom vill du nog inte träffa just nu, hördes en röst.
Plötsligt såg hon två par blodröda ögon bara några meter framför sig.
- V-v-vilka är ni?
De två männen svarade inte på frågan.
- Var är Tsai? frågade hon med lite mer bestämd röst.
Männen framför henne började skratta.
Sen började de gå mot henne.
Hon backade.
- Seså, vi bits inte, sa den ena.
Det fick den andra att gapskratta.
Peach började bli riktigt orolig.
- Var är Tsai!? frågade hon med hög röst.
Återigen undvek männen frågan.
De var så nära att Peach kunde känna deras andedräkt.
Plötsligt kom det någon från ingenstans och knuffade undan Peach.
Hon kunde inte se personen, men hon kände igen rösten, trots att det bara var morrningar och ylningar.
- Ni låter henne vara! röt Tsai.
De röda ögonen tittade kyligt mot Tsai, men istället för att fortsätta det de gjorde, gick de där ifrån.
Peach befann sig i chocktillstånd.
Hennes pojkvän var en varulv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar