Kapitel 29

Stämningen hade blivit mycket bättre när Angel kom till familjen. Det var som om skuggan över staden försvann och solen sa:
- Lala har det bra, ingen idé att vara ledsen, lev i nuet och glöm det gamla.

Ray fyllde år och blev en tonåring, men det var inte bara glada miner för hans del.
Han hade gått och tänkt på en sak på den senaste tiden, tänkt mycket.

Han gick tveksamt fram till Peach.
- Hej! sa Peach glatt.
- Hej, svarade Ray osäkert.
- Det är en sak jag måste säga till dig, fortsatte han.
- Jag.. jag älskar dig, sa han tyst.
- Jag älskar dig också, svarade Peach osäkert.
- Men jag menar som mer än en syster...

Peach spärrade upp ögonen.
- Ray! utbrast hon.
- Jag älskar Tsai, ingen annan! Och du är min bror! Förstår du inte det!? skrek hon upprört.

Ray insåg just vad han gjort, han hade uttryckt sin kärlek till sin egen syster.
Han började springa. Han sprang ut från huset.
Han ville bort, bort där ifrån.
Peach tittade ilsket på dörren som stängdes efter honom.
Hon fick en känsla av att han inte skulle komma tillbaka, men just då gjorde det henne ingenting alls.

Hon gick ut, och kände den kalla luften i sitt bara ansikte.
"Hur kunde han?" tänkte hon förtvivlat.
Sen kom hon att tänka på en annan sak. Moo hade inte varit hemma på hela dagen.
Hon tittade på fåren som bräkte lyckligt i sin hage.

Nästa morgon när hon vaknade var Moo hemma igen.
- Var var du igår? frågade hon.
Moo hade ett bistert ansiktsuttryck.
- Jag var hos en bonde, förklarade han.
- Vad gjorde du där?
- Han sökte får, och jag tänkte... vi har varken tid eller plats för våra får... och jag börjar bli gammal...
Peach visste redan vad han skulle säga. Han skulle sälja Oz och Qui.
Hon gick därifrån utan att säga ett ord.
Inne i hagen fanns fåren som vanligt.
Hon gick in, satte sig på knä och kramade om dem båda.

Först Oz...

... Och sen Qui.

Fåren hade funnits där sen hon var liten, hon kom inte ihåg ett liv utan dem.
Hon kunde inte föreställa sig hur det var att inte höra deras bräkande på morgonen längre. Men nu såg hon plötsligt sina barndomsvänner köras iväg till en främmande plats.

Hon gick med tunga steg upp till Angel.
Hon sov sött i sin säng.
Peach satte sig bredvid henne.
- Lova mig en sak, viskade hon.
- Lämna mig aldrig.