- Hej! sa personen som knackat.
- Hej, svarade Peach osäkert.
- Jag är Raya, Angels lärare.
Peach blev förvånad. Hon hade aldrig sett Angels lärare tidigare, och vad ville hon där och göra?
- Kan vi prata lite? frågade Raya.
- Visst, sa Peach, och så gick de till trädgården.
Som vanligt var Angel och Azai ute och sprang i skogen.
- Jag kommer först! skrattade Angel.
Azai ökade farten, och sprang om henne.
Angel såg direkt sin lärare ute i trädgården.
"Åh, nej!" tänkte hon, och sprang ner till sitt rum.
- Jo, det är så, att Angel nästan aldrig är i skolan. Och när hon väl är där sitter hon tyst och pratar inte ens med sina klasskompisar. Jag tänkte om det är ett problem som ni har hemma också...
Raya pladdrade på, men Peach slutade lyssna.
Angel? Skolka?
Peach återvände till samtalet igen.
- Men om det blir nödvändigt kan jag ge hemundervisning, avslutade Raya och log lite.
När Raya hade gått gick Peach ner till Angels rum.
- Angel... började hon.
Angel låtsades som om hon inget visste.
- Jag pratade nyss med din lärare.
- Jaså? sa Angel en aning överdrivet förvånat.
- Hon sa att du nästan aldrig är där.
Peach gick närmare.
- Du vet att om det är något så måste du berätta för oss, du vet att du kan prata med oss om allt.
Angel tittade ner i golvet.
- Jag vill inte prata om det mamma.
I det andra huset firades det för fullt.
Quara fyllde år och blev en åldring.
Hon hamnade i något som hon kallade för en medelålderskris, fast alla andra menade på att hon hade blivit galen.
Bamboo bestämde sig för att åka på semester, till semesterparadiset själv, Isla Paradiso.
Det första han gjorde när han kom fram var att gå till stranden. Han struntade i att boka hotell och allt sånt, han gick direkt till stranden.
Han satte sig i en solstol, och mannen bredvid honom började genast småprata.
-Du är inte härifrån va?
-Nej, jag är på semester.
- Jaha, okej.
- Själv då?
- Nej, alltså, jag bor egentligen inte här, men jag har ett hus här, så jag åker hit ibland.
När samtalet dog ut gick mannen för att bada.
Bamboo satte sig på stranden och började bygga ett sandslott.
- Hoppa i! Det är varmt! hojtade mannen.
Bamboo tittade skeptiskt mot vattnet. Han var ingen direkt badmänniska.
Han gick ut så att han hade vatten till knäna.
Mannen hade haft rätt, det var varmt.
Plötsligt kom han springande och skvätte vatten på Bamboo.
Det ledde till ett stort vattenkrig.
När de krigat färdigt insåg Bamboo att han måste checka in på ett hotell.
- Jag måste gå, hejdå, sa han till mannen.
- Var ska du?
- Måste checka in på ett hotell.
- Det kan bli knivigt du.
- Vad menar du?
- I princip alla hotell är fullbokade såhär års... Men du, du kan få sova hos mig om du vill.
- Får jag det? Tack så mycket!
- Så lite så. Men du... vad heter du förresten?
- Bamboo, vad heter du?
- Alexandro, trevligt att råkas.
Med de orden bar det av mot Alexandros bostad.
- Välkommen hit. Inget märkvärdigt, men det duger, sa Alexandro när de steg ur taxin.
Bamboo stannade tvärt i dörren. Han kunde inte tro sina ögon.
Det var det konstigaste, men samtidigt häftigaste, hus han någonsin sett.
- Wow! sa Bamboo, och satte sig ner i soffan med en duns.
- Haha, där jag bor skulle detta räknas som ingenting, skrattade Alexandro.
Bamboo tittade storögt på honom.
Var kunde det var för ställe som hade såna hus?
Plötsligt kom Bamboo på en sak.
- Tycker du inte att det ät konstigt att jag... du vet... är grön?
Alexandro log.
- Nej, jag har sett konstigare.
- Kom, så ska jag visa dig en sak, sa Alexandro och gick upp till andra våningen.
Bamboo följde efter.
Där uppe fanns tre saker.
En maskin som såg ut som ett ägg, någon makapär som såg ut som en gripklo, och en apparat som liknade en likkista.
Alexandro gick fram till ägg-maskinen och började skriva in grejer på den.
- Vad är allt det här egentligen? frågade Bamboo.
- Joo, du förstår, jag har uppfunnit ett sett att resa till framtiden. Alla dessa maskiner kommer därifrån.
Bamboo tappade hakan. Resa in i framtiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar