Alexandro skrattade när han såg Bamboos min.
- Menar du allvar? frågade Bamboo efter en stund.
Alexandro nickade.
- Ser du saken där borta? Det är portalen till framtiden.
Bamboo tittade på maskinen som såg ut som en gripklo.
"Åka in i framtiden? Med den?"
- Nu är det klart, sa han.
Det stora ägget öppnades långsamt. När det var helt öppet steg en vit, blankpolerad robot ut ur det.
- God dag, mitt namn är QE9Y, sa roboten motoriskt.
- D- d- du är... en robot! utbrast Bamboo.
- Plumbot, faktiskt, sa roboten i samma onaturliga tonfall.
Bamboo stod stilla och tittade på roboten.
- Vad kan jag stå till tjänst med? frågade roboten.
Alexandros mage knorrade.
- Hämta en macka, beordrade han roboten.
- Som ni önskar, sa roboten och gick mot hissen.
Det började mörkna ute, och Bamboo var trött.
- Vi ska nog sova nu, sa Alexandro med en gäspning.
Bamboo nickade, och la sig ner i soffan.
- Godnatt Bamboo, sa Alexandro.
- Godnatt, gäspade Bamboo.
Sen somnade de båda två.
Nästa morgon vaknade Bamboo, och matbordet var fullt av frukost.
- Oj, hur tidigt vaknade du? frågade Bamboo.
- Precis, sa Alexandro nyvaket.
- Men hur...?
Alexandro viftade med händerna, och ännu en grej uppenbarade sig på bordet.
- Du... du är en trollkarl.
Alexandro flinade.
Han svängde med händerna igen, och det började smälla tusentals minifyrverkerier runt Bamboo.
Han skrattade.
- Så det är därför du kunnat komma till framtiden.
- Japp, du tror väl inte att en vanlig människa skulle klara det, sa han med ett leende.
Efter frukosten sa Alexandro att han skulle till framtiden, och undrade om Bamboo ville följa med.
Bamboo sa att han gärna ville det, så då bar det av.
Bamboo hittade snabbt kläder som han gillade.
- Duger det här? frågade han.
- Absolut, svarade Alexandro.
- Kom så ska jag lära dig hur man åker jetpack.
De gick upp på taket av byggnaden som de befann sig i, Alexandro krängde på sin jetpack, och började flyga omkring.
Han flög runt och runt, så att Bamboo blev alldeles yr av att följa efter med blicken.
Tillslut landade han framför Bamboo igen.
Sisten till ättlingsparken är en skrotad plumbot, sa han med ett skratt, och flög iväg igen.
Bamboo hade ingen aning om var ättlingsparken låg, så han chansade på ett håll, och började gå.
Förmodligen såg han rejält vilsen ut, eftersom en taxi stannade bredvid honom.
- Var ska du? frågade chauffören.
- Till ättlingsparken, svarade Bamboo.
- Då är du på väg åt fel håll. Hoppa in så kör jag dig.
Väl framme i parken stod Alexandro och väntade.
- Så du hittade? Det trodde jag aldrig, sa Alexandro förvånat.
- Jaja, nu kan jag väl visa hur man åker hoverboard, sa han och såg riktigt finurlig ut.
Han hoppade upp på brädan och började åka runt.
Han stannade igen bredvid Bamboo.
- Sisten till restaurangen är nanitmos, sa han och körde iväg i full fart.
Bamboo suckade.
Han lyckades få tag på en taxi och kom till restaurangen nästan samtidigt som Alexandro.
De satte sig ner vid ett bord och beställde.
Det hade blivit mörkt ute.
Efter någon minut kom en plumbot med maten, och de högg in.
- Du Bamboo, sa Alexandro med munnen full av mat.
- Det har varit skitkul att hänga med dig, fortsatte han och åt upp det sista av maten.
Han reste sig. Sen tog han ett steg fram, och kysste Bamboo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar