Hon hörde dörren på understa våningen öppnas och stängas. Hon kände lukten av Angel och Tsai.
Tsais steg närmade sig långsamt. De gick i trappan. Angel luktade gräs.
"Vad kommer de säga om mig?" tänkte Peach skräckslaget. Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon ville springa iväg, men hon hade ingenstans att ta vägen, och dessutom skulle Tsai få tag på henne.
Ju närmare översta våningen de kom, desto märkligare tyckte Tsai det blev. Även när han inte var i sin varulvsform hade han ett utomordentligt luktsinne. Det luktade konstigt. Det var doften av en annan varulv, men ingen varulv han kände igen. Sen kände han lite av Peachs lukt.
"Åh, nej, hon är i fara" tänkte han, och satte ner Angel.
Sen kom han ihåg, vad han hade gjort.
Han rusade upp och stirrade plötsligt in i ett par förvirrade, lysande, varulvsögon.
- Peach... sa han tyst.
Han visste att han borde gå därifrån. Det är ännu svårare att behärska sig som nyfödd. Han borde gå ner och skydda Angel.
Men Peach gjorde ingenting. Hon stod bara där och såg skamsen ut.
Tsai blev förbryllad. Hur kunde hon vara så lugn? Hur kunde hon vara så... sig själv?
Hon svalde.
- Jag ser hemsk ut va? frågade hon med skrovlig röst.
Hennes fråga överrumplade honom.
- Va? Nej, du ser helt fantastisk ut!
Peach tittade ner i golvet.
- Var är Angel? frågade hon sen oroligt.
Tsai svarade inte. Även om hon var sig själv nu visste man aldrig vad som kunde hända.
- Hon mår bra, kan vi inte bara prata lite?
Peach tittade tveksamt på honom.
- Okej... svarade hon, och de satte sig i soffan.
- Du är ju varulv nu... började Tsai.
- Och då... är det inte alltid så lätt att behärska sig.
- Vad menar du? frågade Peach oförstående.
- Jag menar att du när som helst kan få ett utbrott och anfalla Angel.
- Jaha... så jag får inte träffa henne förrän jag är människa igen?
- Helst inte, mumlade Tsai.
- Jaja, då väntar jag väl.
Peach satt sen och frågade ut Tsai om hur det var att vara varulv. Vad som var typiskt för olika varulvar, om det gjorde ont att förvandlas, vart hon skulle gå varje fullmåne, hur man känner igen en varulv, och tusentals andra frågor.
Tillslut avtog varulvsformen, och hon kunde träffa Angel.
Men det lilla busfröet hade självklart krupit ut igen.
Peach hittade henne snabbt inne i Moos hus.
- Mammas ögon lampoj! fnittrade Angel.
Peach log.
- Ja, sa hon och kittlade Angel på magen.
- Och idag är det ju din födelsedag, sa hon, då hon precis kommit på det.
- Min föelsedaj! sa Angel förvånat, och det blev hennes sista ord som småbarn, för i nästa sekund blev hon ett barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar