Peach och Angelo var mitt uppe i en av sina kull lekar när de plötsligt befann sig på ett ställe där de aldrig varit förut.
Det var jättefint, med gungor och hängmattor gjorda på lianer och löv.
- Wow, sa Peach och såg sig omkring.
Hon hade aldrig sett något liknande.
Angelo verkade också fascinerad av gläntan.
Peach gick fram till en av hängmattorna och la sig försiktigt i den.
Den var hur bekväm som helst, och det dröjde inte länge förrän hon sov som en stock.
Efter ett tag tröttnade Angelo på att titta på när Peach sov, så han gick för att utforska på egen hand.
Det var fint, tyckte han, men det saknades hundleksaker.
Plötsligt hörde han ett skall.
Han tittade sig nervöst omkring, men såg ingen, så han fortsatte sin vandring.
Då hörde han det igen, fast närmare.
Han vände sig om, och ut ur en buske kom den största hund han någonsin sett.
En enorm rosa hund, som sprang runt i skogen.
Angelo blev förbryllad, och det syntes att den rosa hunden också blev det.
Angelo förstod inte varför den rosa hunden tittade så konstigt på honom, men sen kom han ihåg sina vingar.
De gick försiktigt fram och nosade på varandra, och sen var leken i full gång.
Sen kom Angelo ihåg Peach, och sa till den rosa hunden att följa med.
Angelo sprang i täten, men den rosa hunden hade mycket längre den, så han fick ta i allt vad han hade.
Efter en kort stund insåg Angelo att han inte kunde hitta tillbaka.
Då lyfte den rosa hunden huvudet upp i luften och sniffade.
Sen sprang han snabbt bort.
Angelo följde efter, och snart var de framme vid Peach.
Hon hade precis vaknat, och hon såg sig yrvaket omkring.
Det var kärlek vid första ögonkastet.
Den rosa hunden fick följa med Peach och Angelo hem.
Först var hon förstås tvungen att fråga sina föräldrar om lov, för även om hon var tonåring fick hon inte bestämma allt själv.
- Absolut inte! Vi har inte plats för en hund till! var Lalas svar när Peach frågade.
- Vadå inte plats, vi har ju precis byggt om!
- Varför vill du ens ha en hund till? Du har ju Angelo.
- Men när jag är i skolan behöver Angelo någon att leka med.
- Nej, tyvärr, men du kan inte få en hund till.
Peach gick surt ut igen.
"Så lätt vinner hon inte."
Peach smög med den rosa hunden och Angelo in i sitt sovrum, och stängde försiktigt dörren.
Hon granskade den rosa hunden från topp till tå.
- Du är så söt! utbrast hon sen.
- Söt som en liten karamell, sa hon med ett leende.
Hunden skällde glatt.
"Ånej! Hoppas inte hon hörde!"
Men det gjorde hon.
Hon rusade in i rummet.
- Vad är det här? Jag sa ju att du inte fick ha en hund till.
Hunden tittade upp mot Lala.
Lala kunde inte motstå den blicken, och gav motvilligt med sig.
- Jaja, okej då, sa hon.
- Det är tur för dig att du är så söt, sa hon till hunden, och lämnade rummet.
- Highfive! sa Peach glatt.
Hunden tittade oförstående på Peachs hand.
Hon suckade och sänkte handen.
Det blev en chock för Moo när han kom hem.
Men tillsammans firade de alla sex Moos födelsedag, medan de hörde fårens glada bräkande utanför.
Två vuxna och en tonåring, det blir inte lätt för lilla Bamboo...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar