Hon hade suttit så hur länge som helst.
- Vad gör en sådan som du i den här stan? frågade Lucia tillslut.
Damen tittade strängt på Lucia.
Hon reste sig upp.
- En sådan som jag? sa hon med iskall röst.
- Jag menar bara att det kan vara svårt att vara annorlunda i den här stan, sa Lucia ointresserat.
Efter att ha granskat Lucia ett tag sa hon:
- Jag är här för att träffa min son.
Lucia tittade noga på damen.
- Jag tror jag känner din son, vad heter du?
Hon tittade misstänksamt på Lucia.
- Milky McKream, sa hon tillslut.
Lucia log.
- Jag vet var din son bor.
Lucia berättade vägen för Milky, och efter ett tag stod Milky utanför deras dörr.
Hon knackade på, och gjorde sig redo att möta sin son för första gången på fem år.
Men det var inte han som öppnade, det var en gul kvinna med ett litet småbarn i famnen.
Milky samlade mod, och frågade kvinnan det hon så länge velat veta.
- Är Moo hemma?
Kvinnan tittade förvånat på Milky.
- Nej, han är på jobbet.
Milky blev ledsen.
Hon var på väg att vända om när kvinnan frågade vad hon hette.
- Jag heter Milky McKream, vad heter du? svarade hon.
- Är du Moos mamma? frågade hon förvånat.
- Ja, det är jag, vem är du? frågade hon igen.
- Jag är hans fru, Lala Larchada.
Milkys ögon blev stora som tennisbollar när hon fick höra att hennes son hade gift sig, och dessutom fått ett barn.
- Du kan väl komma in, tills Moo kommer, sa Lala osäkert.
Milky klev in i det lilla huset.
Hon tittade på det lilla gröna barnet.
- Det här är Bamboo, sa Lala.
Milkys ansikte blev mjukare när hon tittade på den lilla bebisen som skrattade och petade sig i näsan.
- Kom hit Peach!
Det kom ut ett annat barn, orange, från ett rum.
- Det här är Peach, presenterade Lala.
Milky kunde inte låta bli att le när hon såg det lilla barnet med sina rosiga kinder.
Sen kom det en stor, bevingad hund som slickade Milky i ansiktet.
Hunden sprang i väg och Peach följde efter.
- Angelo! skrek Lala.
Hon satte försiktigt ner Bamboo och sprang efter hunden hon också.
Milky tog upp Bamboo.
- Hej lilla vän, sa hon.
När Lala kom tillbaka berättade Milky om det hon hade med sig.
- Jo, Moo glömde något när han flyttade hemifrån, förklarade hon.
Precis då klev personen i fråga in genom dörren.
Han såg sin mamma, och det blev ett varmt återförenande.
Milky berättade allt som hade hänt där hemma, och Moo berättade allt som hade hänt för honom.
Sen berättade Milky om överraskningen.
Det var något som låg Moo väldigt varmt om hjärtat.
Fåren Oz och Qui.
När det började bli mörkt erbjöd Moo att Milky kunde få stanna kvar över natten.
Det tog hon tacksamt emot.
När mörkret senare hade lagt sig, och alla sov, smög hon upp.
Hon gick bort till stranden, och tittade på vattnet.
Hon var otroligt tacksam över att hon hade fått träffa sin son en sista gång.
"Farväl, Moo, Jag vet att du är i trygga händer."
Efter det var det aldrig någon som såg Milky McKream...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar