Kapitel 39

Peach sprang ut.
- Ray! ropade hon.
Ray tittade på henne.
- Du är tillbaka!
- Ja, det är jag väl, sa han med ett skratt.
- Hur kunde du bara sticka iväg så där!? sa Peach sen.
- Förlåt, men jag skämdes bara för mycket för... ja, du vet, sa han.

Peach suckade.
Den andra plantsimmen stod tyst.
- Ja just det, det här är Belle, sa Ray och gjorde en gest mot plantsimmen.
Belle nickade artigt, och Peach inspekterade henne från topp till tå.

- Vi får gå in och prata, sa Peach och visade Ray till det stora träd-huset.
De satte sig ner i soffan, och Peach började berätta om allt som hänt sen han for.

Sen var det Rays tur att berätta. Han berättade om hur han hade stuckit iväg till Appaloosa Plains, och träffat Belle, sitt livs kärlek.

Medan de satt och pratade strosade Belle runt i trädgården och var allmänt märklig.

Precis när Ray skulle avsluta sin historia knackade det på dörren.
Det var Raya som sa att hon behövde prata med Peach på momangen.
De gick en bit från huset, och Raya berättade om vad som hade hänt i skolan, och att det var anledningen till att Angel inte ville dit.
Peach blev så arg att hon kokade när hon fick reda på det.
- Men jag har pratat med henne, fortsatte Raya.
- Och gett henne förslaget om hemundervisning.
Peach log lite mot Raya.
- Tack ska du ha, sa Peach.
Raya log tillbaka, nickade, och gick sin väg.

Solen höll på att gå ner, och Angel var ute och lekte med Bamboo.

Plötsligt fick hon syn på plantsimmen som stod vid korna och tittade drömmande upp mot himlen.

Hon smög fram till henne.
- Vem är du? frågade hon henne.
Belle hoppade till.
- Oj, vad du skräms, sa hon.
- Vem är du frågade jag! sa Angel irriterat.
- Jag är Belle, Rays flickvän, sa hon med ett leende.
- Vem är Ray? frågade Angel förvånat.
- Han är din mammas bror, svarade Belle.
Angel tittade frågande på Belle.
- Hejdå gula dam, sa hon sen glatt och sprang iväg.

Hon gick ner till sitt rum och sprang runt, runt i det.
Plötsligt dök Alexandro upp i rummet.
- Aaaa! skrek Angel, och hoppade in i en buske.
Alexandro skrattade.
- Dumma häxa, sa hon, men kunde knappt hålla sig för skratt.
- Jag vill bara fråga dig en sak, sa Alexandro.
- Vadå? frågade Angel och borstade bort några löv från sina kläder.
- Om jag får bygga ett labb här bredvid ditt rum.
Angel tittade nyfiket på honom.
- Vad ska du forska om där?
- Hemliga saker! sa Alexandro och höll för munnen.
- Okej, det kan du väl få, sa Angel.
- Men på ett villkor.
- Vad för villkor? frågade Alexandro.
- Att jag får se hemligheterna, sa hon och log finurligt.
- Överens, sa Alexandro och log stort.