Han kunde förstå varför det kallades den förbjudna delen av staden. Stället var riktigt otäckt. Inte bara till utseendet. Det var alldeles tyst, som om någon eller något spanade på sitt byte. Och så lukten... Det luktade... Det luktade... Ja, vad luktade det? Sei kände igen lukten, men kunde inte sätta fingret på vad det var.
Han lyfte sin hand och knackade på dörren. Angel hade varit här, han kände det.
Han knackade om och om igen, men ingen öppnade. Tillslut öppnade han själv. När han kom in möttes han av ännu en dörr. Han drog upp den dörren också. Synen som han nu möttes av fick honom att må illa. Han kände mycket väl igen det här stället, och han hatade det. Han tittade ner på vätskan som hotfullt skvalpade nere vid hans fötter. Nu kände han igen lukten, lukten av blod.
Där hemma hade Peach just berättat om sina planer för Tsai. En romantisk semester till Frankrike.
Bara genom att anlända till Frankrike kände sig Peach mer romantisk. Resan invigdes med en lång kyss.
Finns det något mer romantiskt än en fika på ett franskt café? Peach och Tsai satt i flera timmar och pratade, åt och bara tittade på varandra.
När kvällen smög sig på åkte paret till en nektarfabrik och tillverkade sitt eget vin.
Medan vinet jäste fortsatte de med sitt fikande.
- Vi kommer inte kunna röra på oss efter den här resan, skrattade Peach med munnen full av limepaj.
Tiden gick men paret kunde inte sluta iaktta varandra med kärleksfulla ögon.
Tillslut drog de sig tillbaka till vandrarhemmet som de bodde på under sin resa. Där fortsatte romantiken.
Nästa morgon vaknade Peach tidigt. Hon försökte att inte väcka Tsai när hon gick ut.
Hon tog sig ett morgondopp i det underbart vackra vattnet som fanns i floden som ringlade fram intill vandrarhemmet.
Hon kom till en liten bit land mitt i floden. Någonting stack upp ur jorden och, nyfiken som hon är, började hon gräva. Det visade sig vara ett gammalt vin.
Hon ställde sig uppe på byggnaden, som hon inte trodde fyllde någon som helst funktion förutom som prydnad, och blickade ut över det vackra Frankrike.
Hon skyndade tillbaka till vandrarhemmet. Idag ville hon inte sitta och fjamsa runt med en massa fika. Idag ville hon utforska de franska katakomberna.
Hon väckte Tsai och berättade om sin idé.
Han gick med på det då även han ville ha lite spänning. När han var redo åkte de.
När de var framme tittade Peach förväntansfullt på trappan som ledde ner till äventyret.
Första prövningen var inte svår. Peach ställde sig på en platta och dörren öppnades.
Timmarna som följde tillbringade Peach och Tsai med att undvika fällor...
... och hitta skatter.
Den sista prövningen var den som var svårast. De hade kommit till sitt mål, men de kunde inte hitta utgången. När de slutligen kom ut kastade de sig lättat i varandras armar. Det hade gått längre tid än de trodde nere i katakomberna. Det var redan morgon på den tredje dagen. Den sista dagen av deras resa.
Under tiden hade Sei kommit tillbaka till huset alldeles hysterisk.
Han letade överallt över Peach och Tsai, men de var som bortblåsta. Han hittade ingen alls! På sista stället han letade på, i labbet, hittade han Alexandro som stod och spelade på ett udda instrument.
- Var är Peach och Tsai? frågade Sei andfått.
- De åkte till Frankrike för två dagar sen... Vem är du förresten?
- Till Frankrike!? utbrast Sei. Han ignorerade Alexandros fråga.
- När kommer de hem?
- Idag, tror jag, men vem är du?
- Jag är Sei, sa Sei lättat. Han kunde andas ut nu när han visste att han snart skulle kunna prata med Peach och Tsai.
Han lämnade labbet.
"Hmm... Ja, det förklarar ju mycket" tänkte Alexandro, men brydde sig inte mer, utan fortsatte spela på sitt framtids-instrument.
Sei vandrade runt i Angels rum. Han var väldigt orolig.
Azai låg på golvet och tittade misstänksamt på Sei när han vandrade runt och runt.
Tillslut satte sig Sei ner på Angels säng.
Han kunde känna hennes doft. Den där välbekanta doften, doften av tiger.
Han andades in den, och plötsligt så somnade han.
Peach och Tsai återvände till vandrarhemmet och packade sina saker.
Det hade varit en underbar semester, tyckte Peach. Hon älskade Tsai över allt annat.
Utan honom vet hon inte hur det hade gått.
Det var sen eftermiddag när paret kom tillbaka hem.
Sei vaknade av dörren som smällde igen. Han hörde Peachs röst från våningen ovanför.
- Hem ljuva hem!
Han rusade upp för trapporna.
- Du igen!? utbrast Peach.
- Vad vill du oss egentligen?
- Det är Angel! Hon är borta! sa Sei sorgset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar