Han blev genast orolig.
Han skyndade upp och hittade Peach alldeles utanför.
- Var är Angel? frågade han oroligt.
- Vem är du? Och vad gör du i vårt hus? utbrast Peach chockat.
- Jag är Angels vän! Jag sov över här inatt, men nu kan jag inte hitta henne!
- Men lille pojk, hon åkte till Appaloosa Plains igår.
"Oj... Hur länge har jag sovit?"
Sei började springa.
Han behövde komma till Appaloosa Plains så fort som möjligt, han var tvungen att prata med Angel.
Angel hade sprungit runt planlöst, och hon var inte säker på var hon var.
Det verkade vara någon slags festival, men där var nästan inga människor.
Det kanske berodde på det tråkiga vädret.
Borta vid en gammal rostig bil satt någon. Det verkade vara den enda människan bortsett från de butiksansvariga.
- Hejsan, sa Angel osäkert.
Kvinnan svarade inte.
Det var något med henne som inte stämde, men Angel kunde inte riktigt sätta fingret på vad.
Hon reste sig upp.
- Du mår inte så bra va? frågade hon.
Frågan överrumplade Angel.
- Vad menar du?
- Du är utstött, precis som jag, sa kvinnan.
- Hur kan du veta det?
Hon log. Angel visste inte varför, men på något sätt kändes det obehagligt.
- Tja, varför skulle du annars vara här helt ensam?
- Varför är du ensam?
- Det har jag ju redan sagt, jag är som du. Utstött. Kvinnans röst lät kall, trots att hon fortfarande log.
- Låt mig bjuda på en glass i detta vackra väder, sa hon.
Det var konstigt, för Angel kunde inte höra ett uns av ironi i hennes röst.
- Jag heter Electra, förresten, sa hon när hon kom med glassarna.
- Jag är Angel, sa Angel.
- Jag vet, sa Electra.
Det blev konstigare och konstigare för varje sekund som gick.
Angel tänkte att hon borde gå tillbaka, men Electras ord hejdade henne.
- Jag vet en plats där alla är som vi. Utstötta. Udda. Det är inte långt härifrån, jag kan visa dig om du vill.
Tanken lockade Angel.
En massa människor som var som hon. Ingen familj som inte förstod henne.
Hon följde med.
När kvällen anlände kom Sei fram till Appaloosa Plains.
Lustigt nog till samma ställe som Electra och Angel varit på bara några timmar tidigare.
Han gick fram till en av mathandlarna.
- Ursäkta, men har ni möjligt vis sett en tjej som klär sig som en tiger här någonstans?
- Ja, lustigt nog var det precis en sån här tidigare idag. Hon hängde tillsammans med den där skumma typen... Tvi, såna vill vi inte ha i vår stad!
- Vet du var de tog vägen?
- De gick mot den förbjudna delen av staden. Men jag råder dig att hålla undan från den där maran, hon är inte att leka med, sa den gamla damen allvarligt.
- Tack för hjälpen, sa Sei och började osäkert gå mot det håll som damen pekat mot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar